Livet var bättre förr....eller???

Så har det då gått fyra veckor sedan vi hämtade hem lilla Rudolf. Det känns som mycket mycket längre sedan. Det vi kan konstatera är ju att livet inte är riktigt som för fem veckor sedan...

Kärt barn har ju många namn sägs det. Ni som läser bloggen löpande känner väl till de flesta men de vi använder dagligen är; Ditt lilla monster, odjur, piraya och haj. Som tur är behöver vi inte använda piraya och haj lika ofta längre. Det är bra för både mina och Dannes händer och ansikten.

Sömnen har inte varit så bra som förut. Allafall inte för matte som varit uppe nästan alla nätter. Även det har blivit mycket bättre och de senaste fyra nätterna har han sovit till morgonen. Han har inte heller kissat inne alltför många gånger. Skurtrasan har vi dock fått använda ändå för att torka upp allt vatten efter välta vattenskålar. Det har faktiskt gått så långt att vi tvingar katterna dricka ur samma vattenskål som Gibson och Rudolf. Deras skål står i en ställning men även där är han ibland och lyckas få massor med vatten på golvet.

För Gibson har det också blivit en väldigt stor omställning. Från att ha fått all uppmärksamhet från matte och husse har det nu blivit betydligt mindre men desto mer har han fått från Rudolf. Rudolf hänger (så fort han kan) i Gibsons öron, hals och svans omvart annat. Gibson verkar inte ha särskilt mycket emot det eftersom han inte protesterar särskilt högljutt. Även katterna har fått sig en släng av monstret. Särskilt Maja som blir överfallen hela tiden, men mestadels tror jag hon tycker det är lite kul. Hon brukar faktiskt försöka få igång honom de
få gånger han är lugn.



Nu låter det som han alltid är helvild och det är han åtta av hans tio vakna timmar per dygn men de sista två har vi försökt använda till att lära honom lite vett. Jag tycker vi lyckats ganska bra på dessa fyra veckor.

*han sitter alltid innan maten och väntar på ett varsågod
*när vi ska gå ut sitter han vid dörren och väntar på ett varsågod
*han kan sitt
*ligg med hjälpande hand
*vacker tass räcker han gärna för en godis
*han försöker även då och då "sitta fint"
*han kommer nästan alltid på inkallning
*han har lärt sig att pussa matte och husse
*han vet hur man ska bära apportbocken (metallapporten tycker han bäst om)
*han tar ögonkontakt när vi tränar kontaktövningar
*han tar inte godisen om man säger nej

Tänk er vad han kommer kunna om fyra veckor till...

Imorgon börjar det "vanliga livet". Rudolf ska vara med matte på jobbet. Jag hoppas att det kommer gå bra och att han kommer vara så lugn som möjligt. Jag är helt övertygad om att han även där kommer charma alla.

Rapport om hur det gått kommer imorgon. Tills dess får ni hålla tillgodo med denna bild på vår sötnos.