onsdag 7 oktober 2009

Världen är bra liten...

För någon vecka sedan fick jag ett samtal att vi skulle få omtapetserat i vardagsrummet eftersom tapeten hade rynkat sig. Då det var några år sedan den sattes upp så skulle färgbaden inte stämma så de var tvugna att tapetera om hela rummet. Det bästa var att jag fick välja ny tapet för det var ju inte vi som valde förra gången. Det blev en liknande men beige istället för grå. Idag var det så dags. Döm om min förvåning när målaren kommer och har ett blått och ett brunt öga... På vår promenad till postlådorna var Tiffy mycket säkrare idag och pep inte alls. Dessutom är det sällan hon sätter sig eller inte vill gå vidare utan hon går för det mesta framför mig. Vi har också varit och handlat och hon pep hela vägen till affären. När ska det gå över tro? Nästa vecka ska hon ju vara med på jobbet och då kan hon inte pipa så mycket. Ikväll fick hon följa med upp till klubben eftersom jag ville lägga en platsliggning med Rudolf och Danne var onsdagsvärd. Platsliggningen gick ok. Han låg kvar utan tendens att resa sig men Danne sa att han pep hela tiden. Undrar om det är för att Danne står där eftersom han inte gjorde det i söndags?? Någon som har en aning om det kan vara så? Imorgon börjar Dannes Allmänlydnadsinstruktörs utbildning och jag har egentligen träff med Maria och de andra. Har ännu inte bestämt om jag ska gå eller inte. God natt allihop! Kram

2 kommentarer:

Ann-Kristiina sa...

Hmm appropå rumsrenhet-Nisse kissa inne på kontoret idag....ungefär halva atlanten verkade ha gömt sig i hans blåsa...Lagom kul att torka hundkiss mitt i kvällsstressen..=o/ Ingen kan säga att jag inte har tålamod med den där snurrpellen iallafall...hua...

Hon verkar ju va en liten duracellkanin den där Tiffy-kommer säkert bli sjukt kul o träna lydnad med henne ska du se!

Working Aussie sa...

Hallå där!
Jag håller med Jacob och anna om att Tiffy har ett uttryck och en blick exakt som Libby! Blir hon det minsta lik henne så har du en hund att jobba med i det mesta, låta henne mogna i sin takt, leka mkt med föremål och med människa och mkt jaktlek och socialisering så har ni ett topphund att jobba med, jag klan säga att att det känns lite i hjärttrakten när jag ser valparna, jag vet på ett ungefär vad de kommer att bli med hjälp av sina ägare förstås!
När Libby var 4 månader knallade hon rakt mot baggar och tackar i stallet och hon backade inte kan jag berätta Kram Marianne till er allihop och speciellt till lilla sockerkulan! /marianne