Hatar, hatar, hatar

För några år sedan satt jag i bilen på väg hem från jobbet när bilen plötsligt börjar låta konstigt och ratten började skaka väldigt mycket. Jag började bromsa in och helt plötsligt ser jag hur ett av däcken åker förbi mig och korsar alla körfält och lägger sig vid mitträcket. Den gången gick allt väldigt bra. Efter det är jag väldigt känslig för konstiga ljud och rörelser som inte är bekanta. Vi sålde bilen ganska snabbt därefter och köpte en nyare så att jag skulle känna mig lugn. Så idag på vägen hem började Dannes bil skumpa väldigt konstigt och jag blev direkt orolig. Ni vet den där känslan när det är jobbigt att andas och det blir väldigt varmt och fjärilarna är i bröstet någonstans. Vi vet att det är fel på luftfjädringen och bilen ska in på service när den beställda delen har kommit. Danne är i Sundsvall och inte till jättestor hjälp om det skulle hända något men jag ringde ändå. Fick ett lugnande besked att det inte skulle hända något men att jag skulle köra sakta. Hur kul är det att ligga i 50 på 110-väg?? När jag kom till dagiset stängde jag av bilen och tänkte att den skulle lufta sig men ack vad jag bedrog mig. Det var bara att puttra hem i 50 knyck. Som tur är finns ju lokalgatan och där är det nästan ingen trafik. Väl hemma klev jag ur bilen och gissa vad!!! Självklart tyckte bilen att det var dags att lufta sig själv, jävla bil!!! Jag HATAR bilar som inte fungerar som de ska. Tur att vi har en annan bil som jag kan ta imorgon. Nu väntar hundprommenader. Ha en trevlig kväll...med eller utan bil. Jag föreslår utan! Kram