onsdag 3 september 2008
Blandad kompott
Som ni säkert märkt har vi inte haft någon hemsida på några dagar. Nu har vi ledsnat och Danne har gjort en ny istället. Hoppas ni gillar den. :-)
Så till vad som har hänt sedan senast...
Liten blir stor
Dudeledorf har börjat lyfta på benet när han kissar. Första gången jag såg det tänkte jag inte riktigt på det men sedan hände det två gånger till samma dag. Nu börjar mattes lilla chokladpralin bli stor.
500 meter
Vi har gått 500 meter varje promenad och vissa har vi tom gått en bit på åkern bakom oss. Än så länge har vi inte sett att han haltat. Hoppas verkligen det håller i sig.
Kennelträff
I lördags var vi till Enköping på kennelträff. Det var tre tikar och en hane av Rudolfs syskon och så var det några hundar från tidigare kullar.
Vi har ju varit där två gånger tidigare så Danne visste ju precis hur vi skulle åka....men icke. Envis som han är skulle han hitta vägen själv så jag fick inte ringa förrän vi redan var ca 30 minuter försenade.
Vi började med en gemensam frukost och prat runt bordet. Såklart fick jag berätta om Rudolf och vi hade nog inte varit där mer än fem minuter innan mina tårar kom. Vilken presentation av sig själv...jag är hon som alltid gråter... Ja ja.
Efter frukosten skulle vi gå varsitt spår. Carina och Angelica hade gått ut spår till alla hundar. Självklart hade de tänkt på Rudolf så han fick gå ett spår i mossa/blåbärsris. Han spårade jättebra hela vägen men missade slutet (som låg lite skymt) och gick vidare i Angelicas spår. Jag gick runt med honom och släppte på honom igen och då hittade han snusdosan med kattmat och frågan/konsten vi skulle svara på/lära oss. Vår konst var att "spela död". Det var ganska lätt eftersom jag har lärt honom ligga på sidan för att göra passiva rörelser.
Efter spåret gick vi tillbaka hem till Carina och då fick de andra valparna träffa mamma Lilly och busa runt med varandra (foton kommer). De hade riktigt kul såg det ut som. Sen var det lunch. Pasta sallad hade de gjort, mums. Det blev mycket prat och glada skratt runt bordet.
Efter lunchen var det dags för att utse Onedis snabbaste aussie. Eftersom Rudolf inte får springa fick Gibson springa istället. Det var som en inkallning, ca 50 meter och alla medel var tillåtna. Det visade sig att Gibson faktiskt kan springa ganska fort men han var inte snabbast. Sen var det dags att visa upp konsten. Tyvärr var vi tvugna att åka hem sen eftersom vi skulle kolla på Mamma Mia på kvällen.
Tack alla ni som var med och gjorde träffen så rolig. Hoppas vi ses snart igen och då med en Rudolf som får vara med och leka.
Fortsättningskurs 2
Igår var det dags för den andra gången på fortsättningskursen. Nonne och Camilla gjorde tandvisning och det såg ut som att alla hade övat hemma. Vi gick igenom massor med saker som vi fick i läxa till nästa gång. Det vi ska öva på är tandvisning, sitt stanna kvar, ligg stanna kvar (platsliggning), inkallning (får jag inte göra med Rudolf) och ingångar.
Vi har kommit olika långt i inlärningen med våra hundar. Några av oss fick lägga en platsliggning. Det gick ganska bra för oss men Rudolf blev lite otålig ett tag.
Vi skulle också visa hur vår inkallning ser ut. Vi kunde ju inte vara med men Rudolf såg sin chans när jag skulle vara snäll och kasta en lina till Camilla. Han slet sig och sprang i full galopp ca 20 meter. Som tur är har det inte synts något på honom idag.
Onsdag
Ikväll var det cupmöte på klubben. Vi var där lite tidigare så vi var med på platsliggningen. Rudolf fick ligga bredvid Wilma. Tyvärr hade jag inget godis med mig så det blev en Delicato syltkaka till godis. För Rudolfs del spelar det ju ingen roll bara det går att svälja. Idag låg han väldigt bra. Efter det tränade vi lite linförighet , läggande och ställande. Vilken bra hund jag har!
Sedan var det dags för mötet. Som vanligt blev det en hel del skratt. Tack alla för att ni är så roliga och trevliga!
Monica
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej! Jag undrade just var ni tagit vägen! Hade inte adressen till eran blogg ju! Men nu har jag läst ikapp! Skönt att han inte haltar. Vi håller tummarna att allt ska gå bra. Det är inte lätt att hålla en levnadsglad aussie stilla!
Skicka en kommentar