Tur i oturen

Nu var det länge sedan det bloggades här...igen... Så var då Påsken slut. Den tillbringades för vår del i Haparanda. Vi åkte bil dit så vi gick upp kl. 02,30 och efter allt inpackande i bilen (konstigt att 2 personer som ska vara borta 4 dagar kan ha så mycket packning) kom vi iväg ca 03,30. Efter 110 mil var vi framme ca 20 på kvällen. Det är en låååååång resa som vi ju skulle göra igen några dagar senare. Den största anledningen till att vi åkte dit var att Dannes syster skulle ha dop för sin son Lukas och jag är lycklig gudmor (eller fadder som det heter nu). Tyvärr glömde vi kameraladdaren hemma så vi har ingen bild på varken Lukas eller någon från dopet. Dagarna går otroligt fort när man är ledig och snart så var det dags att åka hem igen. Denna gången åkte vi på kvällen och kom efter ett par sovstopp kom vi hem vid 10,30 igår. Efter endast någon timmes sömn var vi alla trötta UTOM RUDOLF för han sov nästan hela vägen. Vi kunde allafall sova någon timme innan det var dags att städa huset. Med tanke på vädret kändes det inte så givande att ta en riktig storstädning så det blev damsugning och lite plock. Idag var det dags för jobb igen. Denna veckan får jag äntligen vara hemma men då åkte förstås Danne iväg neråt (Göteborg och Malmö). Vi har haft Passaten på besiktning och fått lite nerslag som Danne fixat. Tur var ju det för då kunde ju jag komma till jobbet. :-) När jag skulle åka hem lät bilen väldigt konstigt. Det lät som om det var punktering eller liknande. Inte så högt till en början (dunk, dunk, dunk). Jag ringde Danne för att han skulle få höra hur det lät och då kanske veta var det var men han hörde inget. Innan jag kom ut på Nynäsvägen svängde jag av för att kolla om jag kunde se något eftersom ljudet nu var högt och det kändes väldigt obehagligt att köra. Det skulle ju inte vara så lyckat att fastna på Nynäsvägen med en trasig bil och hundar att hämta på dagis. Jag öppnade motorhuven och sparkade på däcken men kunde inte se något konstigt (inte för att jag kan bilar men det kändes allafall bättre). Jag åkte vidare ut på Nynäsvägen och märkte att om jag bromsade lät det riktigt hemskt men om jag gasade lät det mindre. Precis efter avfarten till Farsta började ratten skaka och ljudet hördes nu högre än tidigare. Jag beslutade mig för att köra sakta och började sakta in när det kom en riktig BANG! Tittade ut och ser hur mitt vänstra framdäck rullar iväg över vägbanorna. Som tur var kunde jag utan större problem bromsa in och ställa mig i vägrenen. Ringde Danne och skulle precis släppa några (tyck synd om mig, varför ska det hända nu?) tårar när jag kollar i backspegeln och ser en bärgare sakta in och stanna. Som på beställning! Som tur var hade jag reservdäck och bultar i bilen så Peter (Stenis) från Roffes Bilbärgning hjälpte mig att sätta på däcket och skruva åt bultarna ordentligt. Tyvärr fick jag inte med mig det förrymda däcket eftersom trafiken var tät och däcket låg invid mitträcket. Kanske ligger däcket kvar imorgon kväll när Danne kommer hem så kan han plocka upp det. Peter hade två alternativ till att det hänt... 1. Någon har lossat bultarna eller 2. Bultarna var inte ordentligt fastskruvade. Vilket av anledningarna det än var är jag allafall glad att det gick så bra. Det kunde ju faktiskt gått riktigt illa. Jag kommer allafall kolla att bultarna är åtskruvade när jag åker från jobbet imorgon. Jag vill verkligen inte vara med om detta en gång till. Kom något försenad till Marie för att hämta Gibson och Rudolf men jag tror att det var helt ok. Om någon skulle känna Peter (Stenis) så tacka honom så jättemycket för hjälpen. Jag behövde faktiskt inte ens betala. Tänk vilken räddare i nöden! Over and out.