Kallt spår

Imorse när vi gick upp stod termometern på -22 grader. Vi bestämde oss för att trotsa det kalla vädret för att åka och spåra. Idag hade vi stämt träff med spårgänget kl. 10 vid bommen. Det blev bara vi och Åsa med Polka som kom. Tiffy och Rudolf fick sitta kvar i bilen medan jag gick spår. Jag gick ett spår till Polka som var ca 300 meter långt. Gissa om det var jobbigt att gå i all snö. På sina ställen sjönk jag ner ända till lårhöjd och de plogade vallarna var jag tvungen att krypa uppför. Även om det var kallt ute så blev man varm under spårläggningen. Åsa gick ett spår till Rudolf och jag gick även ett spår till Tiffy. Idag var det första gången för Tiffy att spåra "på riktigt". Hon har bara fått ett köttbullsspår (där hon letade köttbullar istället för att spåra) och det "hårda spåret" hon fick prova när vi hade spårhelg med Thomas Ivarsson. Idag gick jag ett på ca 100 meter och en vinkel med en burk köttbullar i slutet. Då det var kallt ute fick spåren inte ligga så länge utan jag hämtade hundarna från bilen när jag gått de båda spåren. Först ut var Tiffy. Åsa höll i Rudolf som tyvärr (men inte oväntat) pep och ville föja med så han var en ganska stor störning för Tiffy. Trots det tyckte jag hon skötte sig jättebra. Hon hittade spårbörjan utan någon som helst hjälp och tuffade på i bra tempo med drag i linan. Vid flera tillfällen när Rudolf pep som värst vände hon och ville till honom men efter ett tag spårade hon vidare. Något som var svårt att veta var om hon spårade eller bara följde stegen i snön. Jag hade vid ett par tillfällen korsat viltstig och båda gångerna valde hon mitt spår före dem så jag antar att hon faktiskt spårade. Duktig tjej! När Tiffy var klar var det Polkas tur. Som vanligt gick det hur bra som helst. Jag hade gått spår med ganska många vinklar och korsade dessutom vägen men det behövs svårare saker än så för att lura henne. Sist ut var Rudolf. Han spårade med bättre fart än han gjort tidigare. Idag låg det kampsaker i spåret och han hittade alla och kom med så att vi kunde kampa lite. Åsa hade vid ett ställe gått rakt fram men ångrat sig, gått tillbaka och vinklat. Detta var inga som helst problem för Rudolf. Däremot var jag osäker på om vi gick rätt tills jag lyfte blicken och såg att spåret jag ville gå tog slut några meter längre fram. Jag måste verligen lära mig att lita på Rudolf. Vid ett par tillfällen gick Rudolf av spåret för att lukta på något men kom snabbt tillbaka igen. När han kom till slutet fanns det köttbullar även till honom. Jag tror han är redo för svårare spår så vi får se vad vi hittar på nästa gång. Vi måste ju börja spåra ordentligt och oftare nu om vi ska starta appellen i vår. Allt beror ju på hur det går med den förbaskade platsliggningen. Nu ligger de utslagna båda två så det känns skönt att de fått aktivering idag. Kram