tisdag 26 augusti 2008
Finns det någon tur kvar till oss?
I söndags var vi till Västerås och kollade på Bruks-SM. Det var väldigt bra väder bra tävlingar och mycket människor. Tyvärr låg parkeringen över 600 meter bort så killarna fick ligga i bilen eftersom att Rudolf inte får gå längre än 300 meter några gånger om dagen. Hade vi tagit ut Gibson skulle det varit ett himla liv på Rudolf. Tror ändå inte att det gick någon nöd på dem.
Igår ringde veterinären från Bagis. Jag har ju undrat hur de ser på om vi ska operera Rudolfs vänstra armbåge också och självklart rekomenderar de att vi ska göra det.
Till saken hör ju att
1. Vi får betala hela operationen + Rehab själva.
2. Kommer det bli bra?
3. Kommer jag kunna tävla med honom?
4. Kommer Rudolf klara av närmare ett år utan att få springa omkring och busa?
5. Hur mycket extra tid kan vi få?
Det är många frågor som ingen kan svara på. Ju tidigare vi opererar (om vi bestämmer oss för det) desto mindre pålagringar kommer han få på vänster. Det vi absolut vet är att artrosen kommer bli sämre men inte hur fort. Förhoppningsvis kommer det stanna av helt men som sagt det vet man ju inte.
Vi har ett väldigt jobbigt och svårt beslut framför oss. Om det är någon som har erfarenheter av något liknande blir vi jätteglada om ni delar med er.
Så till nästa hund...Gibson.
Han har inte ätit (nästan) på flera dagar och varit ännu segare än vanligt. I helgen har han haft feber till och från så idag ska vi till Bagis kl 14.00.
Igår kväll när vi var på klubben (för att kolla när Anette och Tage tränade (de kom aldrig?)) såg han lite stel ut och när vi kom hem kunde han inte ta sig upp i soffan. Han har problem med bakkärran. Vi hoppas att de hittar något fel så att han kan bli frisk. Kanske vi kan få tillbaka den matglade kille vi hade när han var liten.
Kan inte oturen ta slut snart???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Blir så ledsen när jag läser om Rudolf. Har ju själv en ungaussie som bröt ryggen i en vild lek. Inte heller vi vet om det kommer bli bra, man bara hoppas att denna tid av lugn och koppelpromenader inte varit förjäves. Jag hade tur som fått mycket betalt av försäkringsbolaget (även om de bufferten är slut nu). Pengarna verkligen rasar iväg och det är det minsta man vill att allt bara ska handla om pengar. Man vill ju bara sin älsklig allt gott. Ja och så vet man ändå inte om det blir bra i slutändan... Tänker på er och hoppas att allt blir till det bästa till slut.
Skicka en kommentar