tisdag 29 juli 2008

En har gått...minst 3 kvar

Nu är det en vecka sedan vi fick hämta hem Rudolf från sjukhuset. Det känns som en hel evighet. Det här är numer hans vardag.


Det känns riktigt jobbigt att ha honom där hela tiden. Vi har ju fått förmaningen att han får ABSOLUT INTE HOPPA och inte heller springa eller belasta benet mer än nödvändigt. Därför blir det endast korta stunder ute i trädgården när rastning sker.

De första dagarna var vi så rädda för att "göra fel" så vi kelade knappt med honom och inte heller kollade vi pälsen mm. Igår såg vi att han fått något sår bak i rumpan som börjat vara så där ser man vad viktigt det är att kolla sånt varje dag. Det är ju också väldigt viktigt att han inte går upp i vikt så belöna med godis/mat är inte att föredra när vi försöker aktivera hans hjärna.

Han kommer åtminstone behöva sitta i buren i tre veckor till. Efter det är det 4-6 veckor med lite mer motion men fortfarande i koppel så jag misstänker att det blir buren även då. Jag skulle ge ganska mycket för att veta vad han funderar över nu. Han förstår ju inte varför han inte får vara ute och springa som han brukar. Tänk om det gick att förklara.

Annars i veckan har vi haft besök av Dannes pappa och bror med flickvän och barn. Anders (Dannes pappa) har målat vårt staket. Det tackar vi för.

Självklart blev det lite hundträning på kvällskvisten när det inte var så varmt ute.


Danne fick också hjälpa till med lite skyddsträning.



Ser han inte lite orolig ut? Det kanske inte är så konstigt eftersom han vet vad som komma skall...


...en attackerande Bjarne är inte att leka med...

Vi har även varit och kollat på ett jaktprov (labradorklubben). Tror nog att Danne kommer skriva mer om det i Gibsons Träningsdagbok men här kommer en bild.

Igår var Anette och Magnus här på middag. Det var väldigt trevligt, god mat och massor av hund- och fiskeprat.
Nu ska vi åka och köpa en flytväst till Gibson och sen är det hundsim träning och bad för oss människor på schemat.
Ha en bra dag!
Monica




























































onsdag 23 juli 2008

Hur har det gått med Rudolf?

Så till det som många av er undrar. Hur har det gått med Rudolf?

I måndags morse var vi till Bagis med Rudolf för att han skulle göra en titthålsoperation så att de kan utröna varför han haltar. Enligt veterinären har han Osteokondoros i både höger och vänster armbåge som medfört att han har Artros åtminstone på höger sida. De tog bort bråsket (ca 1 cm i diameter).

Nu är det vila, vila och åter vila som gäller i 2-4 veckor. Efter det blir det en låång rehab. Troligtvis kommer vi behöva operera även vänster sida när den högra är helt ok igen så det närmsta 6 månaderna kommer inte bli så kul. Varken för oss eller vår plånbok. Förhoppningsvis kommer kenneln kunna ta det på sin dolda fel försäkring men det får vi veta senare idag.

Rudolf själv verkar inte förstå att han måste ta det lugnt utan är samma energiknippe som förut. Nu gäller det verkligen att aktivera hans hjärna så han blir lite trött. För att underlätta för både honom och oss kommer han få ligga i bur. Han får ju nämligen inte springa eller hoppa och det är ju hans favoritsysselsättning.

Så här ser en nyopererad Rudolf ut.


Kramar från oss alla

Nu är det semester på riktigt

När man kommer till Hallviken är det verkligen semester. Det är 1,5 mil till närmsta ort där det går att handla så det finns inte så mycket annat att göra än att bara vara och umgås med släkten.

Precis innan vi var framme stannade vi och tog detta fina kort på killarna.


På tisdagen var Danne till Hårkan och fiskade.



Resultatet blev denna öring. För att lättare förstå storleken jämförde han den såklart med en snusdosa...



Hos min moster finns sex hundar och denna ståtliga tupp med sina hönor.
Under deras hustak hade en svala byggt sitt bo och matade sina ungar.
Även jag och Danne var iväg och fiskade men då i Ammerån. Tyvärr fick vi inte med oss någon fisk därifrån...
men det fick vi från min mosters tjärn, där de har inplanterad fisk. Nu har vi två rödingar i frysen.

Skärgårdcupen avklarad...

Nu är Skärgårdscupen slut för i år. Det var bra tävlingar och i år var vädergudarna på vår sida. Det verkar som att de allra flesta är väldigt nöjda med vårt arrangemang. Här kommer några bilder. Fler bilder kommer ni kunna se i vårt fotoalbum "Skärgårdscupen".




Och här kommer ettan, tvåan och trean.

Vann gjorde Anna Lundin, med sin shäfertik på 13 månader.
Tvåa blev Lina Gräll med sin flat
Trea kom Thomas Lind med sin tollare.

(Hur det gick för Gibson på tävlingen kan ni läsa om in hans träningsdagbok.)


När den sista prisutdelningen var klar smet vi iväg. Vi skulle hem och packa för att sedan bege oss till min moster som bor ovanför Östersund.

























Vallningsdag 5/7 med Rudolfs bror Troy

Den 5 juli var vi iväg till Bro för att vara med på en vallningsdag. Tyvärr fick Rudolf inte valla eftersom han var halt så vi kollade på hans bror Troy istället. Troy hade aldrig sett får förut så det skulle bli skoj att se hur han reagerade.

Det gick jättebra och Troy var så duktig. Fåren reagerade jättebra på honom. De började i en fålla men på eftermiddagen fick de visst prova i stora hagen. Det verkar som att han har vallningen i sig. Här kommer några kort från dagen.












tisdag 22 juli 2008

Kommer snart

Hej. Som ni märker så har vi inte bloggat på ett tag. Håll ut...det kommer snart...både i bloggen och Gibsons träningsdagbok. Vi ska även försöka lägga in massor med nya foton i albumen. Kram

tisdag 8 juli 2008

JOBBIGT!

Så har ytterligare nästan en vecka gått sedan jag bloggade senast. Jag förstår inte riktigt var tiden försvinner för nu har vi ju semester...märkligt. Igår regnade det hela dagen så jag fördrev den med att baka till klubben. Har än så länge slängt ihop 8 blandade sockerkakor. Hoppas jag hinner med några fler innan helgen. Idag var det den stora dagen...vi har röntgat Rudolf. Vi har ju inte sett någon förbättring eller försämring på honom så det var lite spänt innan veterinären sett röntgenbilderna. TYVÄRR verkar det som att han har pålagringar på höger armbåge. Imorgon ska en sköterska ringa för att boka in oss på artroskopi (titthål). Det känns jättejobbigt! Varför kan vi ALDRIG ha tur med något?? Förhoppningsvis är det inte så mycket men ändå...det måste bort och det kommer både ta tid att komma igen och pengar. Vår planerade start i lydnadsklass 1 på KM i september lär få vänta ett bra tag. Vi kommer säkerligen bli väldigt bra på att hitta på tankenötter åt honom. Är det någon som har några förslag vore det jättekul om ni lämnade dem som kommentar alt i gästboken. Nu ikväll efter att han "sovit" mest hela dagen är han som en bomb som snart exploderar. Han har så mycket uppdämd energi som bara vill UT. Jag vet inte riktigt hur vi ska kunna hålla honom stilla. Med hopp om en bättre dag imorgon hoppas jag ni alla får en skön natt. /Monica

onsdag 2 juli 2008

Nu är vi inne på den tredje semesterdagen. Vi har fått en del gjort, bla annat har vi flytat fram grinden på gården och byggt klart samt målat staketet så nu kan killarna springa både på fram och baksidan. Ska ta kort och lägga ut här senare i veckan.


Annars så har vi varit på klubben några gånger och både tränat och planterat blommor inför Skärgårdscupen. Blommorna ser ni i bakgrunden.



Igår var Anette och Dido på klubben. Hon testade lite apportering med Rudolf.




Danne fick till några fina kort på Dido.








Idag gick Danne ett kort köttbulls spår till Rudolf. Han har ju de senaste gångerna bara varit intresserad av att äta vildsvinsbajs så idag var vi på ett nytt ställe. Det gick galant. Han har ju rätt bra nos så det gäller bara att få honom att förstå vad han ska göra.


Det är bara 3 tabletter kvar av Rudolfs medicin-kur (sista fredag morgon). Eftersom han själv inte vetat om att han haltat var det nog bara växtvärk eller något liknande. Han har ju tagit alla chanser han fått och springa av sig.


Han närmar sig också åtta månader och det börjar märkas lite mer nu. Han lyssnar inte lika bra som han gjort förut eller mer troligt så struntar han i det. Det resulterar i att vi haft några små duster. Han är ju envisheten själv den lille sötnosen. Det är svårt att tro när han ser så oskyldig ut.



Kramar
Monica